ÖPPET BREV

april 2024

Kära Dr. Tedros, generaldirektör för Världshälsoorganisationen
Kära medordförande dr Asiri och dr Bloomfield i WGIHR,
Kära medordförande Dr. Matsoso och Mr. Driece från INB,
Kära nationella delegater från respektive arbetsgrupp,

Både arbetsgruppen för ändringar av det internationella hälsoreglementet (2005) (WGIHR) och det internationella förhandlingsorganet (INB) som förhandlar om pandemiavtalet fick i uppdrag att leverera den slutgiltiga rättsliga lydelsen av de riktade ändringarna av det internationella hälsoreglementet (IHR) samt av pandemiavtalet till den 77:e Världshälsoförsamlingen (WHA), som äger rum i slutet av maj 2024. Dessa processer har drivits igenom i all hast för att ”fånga ögonblicket efter covid-19”, trots att det finns bevis för att risken för en ny pandemi är begränsad på kort till medellång sikt. Med andra ord finns det tid att få dessa åtgärder rätt.

Men på grund av den hastighet med vilken dessa processer har ägt rum hotar båda förhandlingsprocesserna att leda till olaglig politik genom att bryta mot själva målen och principerna om rättvisa och övervägande som förklaras vara skyddade genom den pandemiska lagstiftningsprocessen under WHO:s överinseende. Följaktligen måste den politiskt fastställda tidsfristen för antagande vid det 77:e mötet i Världshälsoorganisationen upphävas och förlängas för att garantera processernas laglighet och öppenhet, klargöra förhållandet mellan det ändrade internationella människorättsinstrumentet och det nya pandemiavtalet samt säkerställa ett rättvist och demokratiskt resultat.

WGIHR:s bristande efterlevnad av IHR utesluter ett lagligt antagande vid det 77:e mötet i Världshälsoorganisationen

Antagandet av eventuella ändringar av IHR vid det 77:e mötet i Världshälsoorganisationen kan inte längre uppnås på ett lagligt sätt. För närvarande fortsätter WGIHR att förhandla om utkasten till ändringar, med målet att slutföra paketet med föreslagna ändringar under sitt 8:e möte som är planerat till den 22-26 april och som sedan ska läggas fram vid det 77:e mötet i WHA. Detta modus operandi är olagligt. Det strider mot artikel 55.2 i IHR, där det anges vilket förfarande som ska följas vid ändring av IHR:

”Texten till varje föreslagen ändring skall av generaldirektören meddelas alla konventionsstater minst fyra månader före den hälsoförsamling vid vilken den föreslås för behandling.

Tidsfristen för generaldirektören att skicka ut paketet med föreslagna ändringar av IHR till konventionsstaterna på lagligt sätt före det 77:e mötet i Världshälsoorganisationen har löpt ut den 27 januari 2024.

Generaldirektören har ännu inte meddelat några ändringar till staterna. IHR är ett multilateralt fördrag som binder både de stater som ratificerat IHR och WHO, inklusive underavdelningar (1) av WHA som WGIHR. De måste följa de bindande förfarandereglerna i artikel 55.2 i IHR och kan inte godtyckligt upphäva dessa regler.

Under den offentliga webbsändningen den 2 oktober 2023 hänvisades frågan till WHO:s chefsjurist, dr Steven Solomon, som förklarade att eftersom utkastet till ändringar kommer från en underavdelning av WHA, var kravet på fyra månader i artikel 55.2 inte tillämpligt. I sitt yttrande bortser han dock från att artikel 55.2 inte gör någon skillnad på vilken stat, grupp av stater eller specifik del av WHA som föreslår ändringarna. Dessutom anges följande i uppdragsbeskrivningen (punkt 6) från IHR:s granskningskommitté (2022) fastställdes tidslinjen för WGIHR:s arbete till ”januari 2024: WGIHR överlämnar sitt slutliga paket med föreslagna ändringar till generaldirektören som kommer att meddela dem till alla konventionsstater i enlighet med artikel 55.2 för behandling av den sjuttiosjunde världshälsoförsamlingen. Om WGIHR och WHO avsiktligt bryter mot IHR undergrävs verkligen rättsstatsprincipen, vilket potentiellt medför internationellt ansvar för den organisation och/eller de individer som bär ansvaret.

Oskiljaktiga processer för IHR och det nya pandemifördraget

De tillgängliga utkasten från WGIHR och INB tyder på att de två processerna WGIHR och INB inte kan stå oberoende av varandra utan är oskiljaktiga från varandra. I synnerhet kan det nya utkastet till pandemiavtal inte antas innan IHR har reviderats eftersom det måste bygga på IHR:s reviderade struktur, materiella tillämpningsområde och institutioner (särskilt med tanke på formuleringen av IHR:s kärnkapacitet som för närvarande finns i förhandlingstexten av den 7 mars 2024 om pandemiavtalet). Omvälvande utmaningar som den betydande överlappningen ratione materiae, befogenheterna och förhållandena mellan de nyligen inrättade fördragsorganen och medlemsstaterna samt de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna för hälso- och sjukvårdsbudgeten osv. – kräver detaljerade klargöranden innan de antas.

Rättvisa och demokratisk legitimitet

Att åsidosätta förfarandemässiga skyldigheter enligt IHR och lämna förhållandet mellan det ändrade IHR och det nya pandemiavtalet oklart undergräver inte bara den internationella rättsstatsprincipen, utan också andan i artikel 55.2 i IHR (2005), som garanterar medlemsstaterna fyra månaders ledtid för att granska ändringar av IHR för att främja demokratisk legitimitet, processuell rättvisa och bättre säkerställa jämlika resultat.

Staterna behöver minst fyra månader för att grundligt överväga konsekvenserna av föreslagna ändringar för deras inhemska konstitutionella rättsordningar och deras finansiella kapacitet. De måste söka politiskt och/eller parlamentariskt godkännande innan de respektive resolutionerna antas vid Världshälsoorganisationens möte. Detta är särskilt relevant med tanke på den unika rättsliga statusen för antagna ändringar av IHR som kommer att träda i kraft automatiskt om inte en fördragsslutande stat aktivt väljer att avstå inom en mycket kort tidsram på 10 månader (2).

WHO anser att jämlikhet är en central fråga när det gäller beredskap för och insatser mot pandemier. Många låg- och medelinkomstländer har inte representanter och experter närvarande i Genève under hela den parallella förhandlingsprocessen, deras representanter diskuterar frågor på mindre bekanta språk och/eller måste förlita sig på diplomatiska grupper/regionala representationer. Detta leder till ojämlikhet när det gäller möjligheten att fullt ut delta i förhandlingsprocessen inom WGIHR och INB som utvecklar pandemiavtalet. Rikare länder har större möjligheter att bidra till utkast och större resurser att granska deras konsekvenser. Dessa uppenbart orättvisa förhandlingsprocesser strider mot andan och den uttalade avsikten med hela processen. För att säkerställa jämlikhet, öppenhet och rättvisa krävs en tillräcklig tid för att diskutera och överväga vad som är avsett att vara rättsligt bindande avtal.

Kraftigt överdrivet krav på skyndsamhet

Även om vissa har hävdat att brådskan med att utveckla nya instrument för pandemihantering motiveras av en ökande risk för och börda av sådana utbrott av infektionssjukdomar, har det nyligen visat sig att detta är ett betydligt överdrivet påstående. De bevisbaser som WHO har förlitat sig på, och partnerorganisationer som Världsbanken och G20, visar att risken för naturligt härledda utbrott för närvarande inte ökar, och att den totala bördan förmodligen minskar. Detta tyder på att de nuvarande mekanismerna verkligen fungerar relativt effektivt och att förändringar måste övervägas noggrant, utan onödig brådska, mot bakgrund av hotens heterogenitet och konkurrerande prioriteringar på folkhälsoområdet i WHO:s medlemsstater.

Överklagande om att inte anta ändringarna av IHR eller pandemiavtalet vid 77:e mötet i Världshälsoorganisationen

De två arbetsgrupperna uppmanas att följa FN:s principer och riktlinjer för internationella förhandlingar, UN A/RES/53/101, och att föra förhandlingarna i en anda av god tro och ”sträva efter att upprätthålla en konstruktiv atmosfär under förhandlingarna och avstå från varje beteende som kan undergräva förhandlingarna och deras framsteg”. En rationell tidsplan utan politiska påtryckningar för att uppnå resultat kommer att skydda den nuvarande lagstiftningsprocessen från att kollapsa och förhindra ett eventuellt politiskt övergivande, som i fallet med WHO:s fördrag om forskning och utveckling (FoU).

Ett av de ursprungliga skälen till att inleda ändringsprocessen för IHR (2005) var WHO:s uttryckliga oro över att staterna inte uppfyllde sina skyldigheter enligt IHR under folkhälsokrisen av internationell betydelse till följd av covid-19. Genom att inte hålla sig till den fyra månader långa granskningsperioden visar WHO och WGIHR själva att de öppet struntar i sina rättsligt bindande skyldigheter enligt IHR. En resolution med förslag till ändringar av IHR för antagande vid det 77:e mötet i Världshälsoorganisationen kan inte längre läggas fram lagligt. Följaktligen måste även pandemiavtalet försenas, eftersom båda processerna är beroende av varandra.

Detta är en brådskande vädjan till WHO och dess medlemsstater att skydda rättsstatsprincipen och rättvisa förfaranden och resultat genom att tillåta rättvisa bidrag och överläggningar. För att göra detta kommer det att krävas att tidsfristen upphävs och förlängs, vilket gör det omöjligt att skapa en mer framtidssäker rättslig arkitektur för förebyggande av, beredskap för och insatser mot pandemier i linje med internationell rätt och dess normativa åtaganden.

Med vänlig hälsning.